Rocka billyinspererad klänning!

Jag fick en förfrågan av min svägerska om jag kunde sy en rocka billyklänning till henne. Hon och hennes man skulle gå på bröllop. Jag tyckte de lät som en superrolig utmaning. Klänningen skulle ha halterneck och ha tyll under. Jag började leta efter mönster på nätet och hittade några förslag. Ett förslag fastnade både svägerskan och jag för. Mönstret hittade jag på Fagert.se Det stod "Its so easy its simplycity" Perfekt! ett lätt mönster lät ju hur bra som helst. Jag beställde det. När jag fick hem mönstret var de på Engleska, franska och spanska. Hm, jag är superkass på engleska. De är nog svårt att förstå svenska mönster.

Jag fick ta hjälp av min man som är bäst på Engelska. Han fick helt enkelt översätta punkt för punkt och de var ju inte de lättaste eftersom de är mycket sytermer. Mina vänner i sygruppen fick hjälpa mig en del också.  Mönstret Easy? Nä verkligen inte, de var inte alls lätt för mig. Jag började sy och insåg sen att de skulle vara både foder, dragkedja och korsettfjädrar i klänningen. Korsettfjädrar vad är de liksom? Hjälp vad hade jag gett mig in på. Men genom resans gång lärde jag mig många nya saker. Jag svävade mellan hopp och förtvivlan eller vad hur man säger. Jag pratade med svägerskan om att jag kanske inte kunde slutföra uppgiften, Hade hon någon back upp? Jo de hade hon och jag blev genast lugnare.

Men envis som jag är ville jag verkligen försöka göra klart klänningen. Jag åkte och handlade foder dragkedja och korsettfjädrar. Tog med mig mönsterbeskrivning och klänning till min kompis kompis som är duktig på att sy. Hon förklarade för mig hur jag skulle göra och sade även till mig att mönstret minsann inte alls var så lätt att förstå sig på. De är inte lätt att sy med foder mm. Tack tack!! Jag var inte korkad. Med nya förhoppningar åkte jag hem och började sy igen. Nu gick det mycket lättare och jag kände mig lugn och hoppfull. Svägerskan kom och provade klänningen men den var alldeles för stor i ryggen. Nu förstår jag varför de är så bra att ha en sån där provdocka som man ställer in måtten på. Gud vad jag skulle vilja ha en sån! Hon provade i alla fall  och jag nålade in klänningen. Jag sydde dit dragkedjan igen. Nästa gång hon kom hem till mig och provade var den fortfarande för stor i ryggen, hade hon gått ner si så där en 5 cm under helgen?? Jag nålade igen på andra sidan och sydde ihop klänningen. Äntligen Äntligen passade den och jag hade fått ihop hela klänningen. Jag klarade det även om den på låga vägar inte är perfekt. Nu när den är klar känns det riktigt kul att ha klarat av det och hon passade så sjukt bra i klänningen.  Till dom röda skorna ska de vara ett rött band i midjan också.